Henrik Arnstad ser det som sin plikt att både skriva och berätta om fascismens fäste i vårt samhälle. Han säger att han inte skulle bli förvånad om Sverigedemokaterna fick mandat i Stockholms kommunfullmäktige nästa år. Han är fjärde generationens Södermalmsbo, och påstår sig vara historiker och författare. Henrik Arnstad har startat ett krig mot fascismen med fäste på ”Slöddermalm”. Läs mer om honom på Södermalmsnytt.

Vill ni veta lite mer om sanningen bakom Henrik Arnstad och hans påstådda CV så läs insändaren av Lilla My nedan.

Henrik Arnstad, medias Refaat El Sayed

Vad har Henrik Arnstad och Refaat El Sayed med varandra att göra? Jo, båda är för vetenskaplig ohederlighet. Refaat kom till Sverige i slutet av 60-talet, studerade på SLU i Uppsala. Kunde i slutet av 1981 köpa penicillintillverkningen Fermenta från Astra. Kunde genom lån och köp av tre andra läkemedelsföretag öka aktievärdet och blev en tid miljardär på sina aktier. Refaat och Fermenta blev ett, och han blev Årets svensk 1985. Men så uppdagades att han inte var doktor i biokemi, vilket han låtit påskina. Bubblan brast när Björn Gillberg bad att få se bevis för hans påstådda doktorsexamen. Eftersom doktorshatten var en lögn, brakade allt samman.

Ju längre ned i näringskedjan man befinner sig när man presenterar en lögn om påstådd examen, desto mindre uppmärksamhet i allmänhet. För vem bryr sig om någon har en filosofie kandidatexamen eller inte? Det är bara en grundexamen, näst lägst, inom den akademiska världen. Men om personen i fråga, i detta fall herr Arnstad, innehar en position där han har möjlighet att påverka sin omgivning och dessutom är osmart nog att lägga upp en falsk CV på sin blogg, då börjar detta ge genklang och personen bör granskas. I synnerhet om personen ifråga i det offentliga rummet presenterar tvivelaktiga skrifter som ges skenet av att vara sanningar.

Journalistutbildningen inom akademin är en yrkesutbildning vid sidan av många andra utbildningar t.ex. jurist, socionom, läkare. Det finns kvalitetskontroll i utbildningen genom att krav ställs på godkända moment innan betyg utfärdas. Men som inom så mycket annat går det inflation i begrepp. Vem kan kalla sig journalist? Kan man göra det bara för att man kan trycka på tangenterna på ett tangentbord till en dator? Stava behöver man inte kunna för det sköter rättstavningsprogrammet. Urvattningen av begreppet journalist har pågått länge. Herr Arnstads far började enligt Wikipedia som 17-åring som journalistvolontär på Länstidningen i Södertälje, och genomförde studier 1960-61 på Journalistinstitutet. Är man 17 år och börjar på en tidning är man på sin höjd springpojke med uppgifter som att hämta kaffe och vässa pennor.

Hur kommer det sig då att det finns på många autodidakter inom journalistiken? Och hur blir man journalist? Till att börja med verkar det som att partibok, ryggkrafsande och lismande är några av de absolut viktigaste egenskaperna, där journalisterna under de senaste över ca 100 åren bidragit till kvalitetsförfallet. På Wikipedia kan man läsa följande: ”Det som under första halvan av 1900-talet lade hinder i vägen var uppfattningar som att man föds till journalist, att krav på examen inte ska vara till hinder för det fria ordet och att det skulle vara fritt tillträde till yrket. Det fanns ett ganska starkt ifrågasättande inför en speciell utbildning för yrket. Autodidakten hade högt anseende. Att ha varit i kontakt med verkligheten ansågs vara bättre än att ha blivit ledsagad av den akademiska kartan.” Det är förvisso länge sedan dessa åsikter framfördes, en tid då journalisterna hade dessa uppfattningar och samtidigt såg sig som motståndare till akademiker. Detta synsätt och omvandlingen av journalistskolningen på redaktion till utbildning på universitetsnivå torde skapa frustration hos de grupper som kommit in på annat sätt på universitet och högskolor än genom betygsuttagning och på samma nivå kunnat frottera sig med likasinnade i kunskapens korridorer.

Var hamnar herr Arnstad i sammanhanget? Enligt hans utlagda CV genomgick han Poppius journalistskola 1988. Poppius utbildning finns kvar än i dag. Enligt deras hemsida betonar de att deras undervisningsform bygger på det journalistiska hantverket, då de ”tror att det bästa sättet att lära är genom att göra, att diskutera, få återkoppling på det du levererat och konkreta råd och tips från lärarna. Lektionerna består av föreläsningar, praktiska moment, gruppövningar och diskussioner. Betoningen ligger på det praktiska arbetet, inte på teori och litteraturstudier.” Poppius grundkurs innehåller två moment, skrivövningar och redigering. De delar inte ut betyg utan man får ett intyg på genomgången kurs. För att bli godkänd får man inte vara borta mer än fyra lektioner eftersom man har obligatorisk närvaro samt alla uppgifter och övningsartiklar ska vara inlämnade i tid. Konstateras kan då att krav på analys, kritiskt tänkande och logik saknas i utbildningen. Man kan alltså precis som Egon Kärrman som sjöng hellre än bra få papper på att man skriver hellre än bra, kan slussas ut i samhället och sättas på en plats för att indoktrinera de stora massorna i bästa kommunistiska/marxistiska anda.

För att återgå till herr Arnstad, så antogs han 1995 som 28-åring vid Historiska institutionen, Stockholms universitet som s.k. 25:4. 25:4-regeln infördes av den socialdemokratiska regeringen för att minska den sociala snedrekryteringen till högskolan. Det innebar att den som fyllt 25 år, hade kunskaper i svenska och engelska som motsvarande svenska B och engelska A samt hade 4 års dokumenterad arbetslivserfarenhet uppnådde grundläggande behörighet att söka till högskolan.

En granskning av herr Arnstads akademiska meriter under VT 1995 visar att han klarade av 27 högskolepoäng, vilket motsvarar 18 poäng enligt tidigare räknesätt, då heltidsstudier skulle motsvaras av 20 poäng per termin. Återupptagandet av de akademiska studierna skedde 2009 med avklarande av ett moment under HT om 6 högskolepoäng (motsv 4 poäng). Efter den övningen genomfördes den 1995 påbörjade kursen under VT 2010, och kursen Historia för journalister om 60 högskolepoäng (motsv 40 poäng) var därmed avklarad. I sammanhanget ska noteras att kursen är en s.k. fristående kurs. Kursen skulle inte ens räcka till den absolut lägsta examen, högskoleexamen. Inte ens tillsammans med de fristående kurser som klarats av under senare tid, 2010/11, om 22,5 högskolepoäng (15 poäng) når han upp till poängkravet för högskoleexamen.

Enligt herr Arnstads CV påstår han sig vara antagen till masterutbildning sedan 2010. Att bli antagen till avancerad nivå innebär att man ska ha passerat grundnivån, dvs ha klarat av de moment och det poängkrav som ligger till grund för en fil kand examen. I detta fall talar vi förvisso om kurser som han antagits till och som ingår i en magisterutbildning. Men eftersom han läser kurser som fristående kurser är det sannolikt att han har kunnat antas till de fristående kurserna med stöd av intyg från arbetsgivare, dvs som utbildning typ kompetensutveckling. Detta innebär inte att han gått vidare i sina studier och befinner sig på avancerad nivå.

Om man klär sig i lånta fjädrar, får man vara beredd på att granskas. I synnerhet om man försöker trycka på andra sina egna idéer och åsikter. Därför har på flera sajter herr Arnstads akademiska meriter redan diskuterats. Man kan fråga sig om herr Arnstad ens är journalist, han kanske bara är ”frifräsare”. Ljuger han om fil kand examen, kanske han ljuger om Poppius också. Konstateras kan att någon fil kand examen inte finns noterad som uttagen vid Stockholms universitet. Skulle han ha haft poäng eller examen från annat lärosäte torde detta ha varit noterat för tillgodoräknande, eftersom det ger möjlighet att platsa inom fler urvalskriterier.

Att hävda en examen eller viss utbildningsnivå utan att ha en sådan, är vetenskaplig ohederlighet, även om det på den låga nivå herr Arnstad befinner sig är en bit ifrån Refaat El Sayeds falska doktorshatt.

Lilla My

Henrik Arnstad här även gjort några försök med att ge ut böcker. Läs …Henrik Arnstads litterära försök 

…och här lite betyg, klicka ett par gånger så blir de läsbara.

Henrik Arnstad är journalisten som öppet ljög om sin examen i historia.

Läs om bluffen i Fria Tider.

Arnstad tillhör de SD-motståndare som media kallar in för att ”opartiskt” bedöma partiet, deras politik och förslag. Epitetet experter är något som kan sammanföra dessa individer. Arnstads multibegåvning börjar nu också sätta myror i huvudet på media, för vad ska man egentligen kalla honom? Dessa två klipp från DN säger väl en del.

Förstår jag saken rätt är Arnstad också ekonom, för tydligen var han inbjuden av Expressen för att kommentera SD:s budgetförslag från igår.

GALENSKAP. De som hittills tvekat om att “historikern” Henrik Arnstad inte är helt tillräknelig, kan nog sluta grubbla efter detta uttalande på söndagsmorgonen. SDU-ordföranden Gustav Kasselstrand kommenterar samtidigt det obscena utspelet.

Arnstad ser som bekant fascism precis överallt i samhället, och Sverigedemokraterna menar han är ett fascistiskt parti, ett påstående ingen annan seriös forskare eller historiker håller med om. Han har bland annat sågats av den riktige historieprofessorn Dick Harrison.

Vänner till de “svenskar” Arnstad nämner, som rest till Irak eller Syrien för att strida med den muslimska terrorgruppen Islamiska Staten, har redan försökt halshugga och döda så många som möjligt i Norge, Belgien och Australien. Lyckligtvis stoppades de av polis innan de hann skrida till verket. Om något så kan man i så fall tala om flera muslimska Breiviks.

Att påstå att Sverigedemokratisk Ungdom skulle bestå av potentiella massmördare är ett grovt övertramp och förtal, och visar egentligen bara hur lite Arnstad förstått samt hur manisk hans världsbild är. Det är dessutom att trivialisera den ständigt närvarande och ökande hotbilden från IS-anhängare. Vidare är det bland hans egna kamrater inom extremvänstern det grova våldet finns, en grupp som tillsammans med islamister pekas ut av säkerhetstjänster i flertalet länder – bland annat Sverige – som det största hotet mot demokratin.

SDU:s ordförande Gustav Kasselstrand kommenterar Arnstads obscena utspel för Avpixlat: – Arnstad överträffar sig själv i dårskap. Samtidigt omhuldas han av det mediala etablissemanget som ofta bereder plats åt honom att torgföra sina vanföreställningar i morgonsoffor och radioprogram. Hans utbrott av den här typen är numera på en så bisarr nivå att jag inte förstår hur någon människa kan ta honom seriöst. Han är en medelålders misslyckad student som borde samla sig och försöka ta ut en examen.

Arnstad har en diger historia av märkliga uttalanden och lögner. Bland annat har han skapat ett eget “fascistindex” där han själv bestämmer vilken nivå Sverige just nu befinner sig på, och i juli slog han fast att judiska liv är mindre värda än andras.

-Pettersson antar att en galen massmördare naturligtvis kan komma från SDU, men lika gärna vara journalist från Södermalm. Tänk också på att Breivik var en ensam galning medan miljoner galningar kommer från islam…

Sverigedemokraterna i september 2014 och tyska nazistpartiet i mars 1933. Den jämförelsen gör historikern och författaren Henrik Arnstad på Twitter, när SD:s partisekreterare Björn Söder ser ut att väljas till andra vice talman för Sveriges riksdag.

– Jag vill peka på parallellen. 1932-33 ansåg man att fascismen var något man kunde hantera inom det demokratiska systemet. Det var kännetecknade för hur traditionella partier mötte både Mussolini redan på 20-talet och Adolf Hitler i början på 30-talet, säger han till Metro.

– Jag vill peka på faran med att se partierna som sådana. I den här fasen så bekänner de sig till det parlamentariska systemet men man behöver bara titta på Ungern av i dag, för att se att det inte stämmer. När de väl får sin makt, så är demokratin ett minne fortsätter Arnstad.

-Pettersson noterar att Arnstad dessutom vill åsiktsregistrera, som den antidemokrat han är. När omröstningen var klar visade det sig att Björn Söder valts till andre vice talman med 52 röster. SD har 49 mandat så tre riksdagsledamöter har röstat med sitt hjärta men omröstningen är hemlig så nu får nog Arnstad anlita vänsterextremistiska Researchgruppen och kriminella Ex pressen för att hacka riksdagens datasystem och hänga ut dessa tre ”förrädare”…

Okej, nu vet vi var Arnstad har sina sympatier och varför han uppträder som han gör.

Har någon läst liknande tweet om hans kristna eller judiska systrar och bröder? Ta skärmdumpar om ni hittar något.

Socialdemokraten JohanWesterholm skriver bra om denna märkliga figur.

Mannen med de märkliga utspelen är tillbaka, Henrik Arnstad.

Den här gången har han nog överträffat sig själv. Det är alltså SD som styr över Sveriges Radio P1?

-Pettersson undrar varför den sjuke näthataren Henrik Arnstad aldrig ställt samma fråga till alla muslimer trots deras miljonbidrag?

Förresten, mejlar Henrik sin adress till mig ska jag skicka honom en påse engångshyvlar till honom, han ser för jävlig ut…

INRIKES. Den gode Henrik Arnstad har snöat in på fascism. Jag undrar vad den sjukdomen kallas? Mytomani ligger nära. Menar Arnstad även att det var klassisk fascistisk intern maktkamp när sossarna rensade ut kommunisterna?

I Metro nämner Henrik nazisternas och fascisternas utrensningar i Tyskland respektive Italien men säger inget om Stalins, Maos eller Pol Pots massmord av oliktänkande men det är kanske inte så konstigt för denne vänsterextremist.

Sverigedemokraterna grundades 1988 men Arnstad tjatar stadigt om SD:s bruna förflutna det verkar som han glömt…

Ra(S)ister & Nazi(S)ter

-Pettersson undrar om inte ”historikern” Henrik Arnstad hört talas om alla svenskar som stred för Hitler eller om Mindervärdiga, arbetsovilliga, kriminella, defekta människor…så Henrik ska tänka sig för att anklaga andra för ett brunt förflutet…

GALENSKAP ”Sverigedemokraternas långsiktiga mål är att göra Sverige till en enpartistat. Vägen framåt för SD blir att normalisera rasism, så att denna politiska ideologi inte framstår som frånstötande för tidigare icke-rasistiska väljargrupper. Fler svenskar ska helt enkelt bli rasister”. Så skriver historikern och debattören Henrik Arnstad på den vänsterorienterade nyhetssajten ETC.

Arnstad menar att SD:s ökade opinionsstöd är en del av en medveten plan: ”Enligt SD pågår en självklar process, där alla andra partier långsamt tynar bort och småningom hamnar under fyraprocentsspärren. Sedan återstår SD som enda svenska parti och den ‘nationella pånyttfödelsen’ kan starta på allvar.”
SD:s strategi för att nå sitt mål är att synbarligen omfamna mjuka värden för att locka kvinnliga väljare, menar Arnstad.
”Vad är då slutligen SD:s strategi för att växa bortom de 15 procentens förbannelse? Svaret är lika kort som självklart: kvinnliga väljare. Detta är en historisk lektion partiet lärt sig av Adolf Hitler, som 1930 satt i samma fälla. Därefter inledde Hitler en stor offensiv för att nå bortom denna skara, som till stor del nästan enbart bestod av män. Kvinnorna skulle lockas med ‘mjukare’ samhällsfrågor. Resultatet var en succé”, skriver Arnstad.

-Pettersson inser att Henrik Arnstad är sjuk, mycket sjuk…

-Pettersson vet att det finns många dåraktigheter om budet men är detta inte rekord av den sjuke?

-Pettersson har noterat att statsminister Stefan Löfven använder Henrik Arnstad som ”expert”. Det säger en hel del om regeringen…

Henrik Arnstad framstår allt mer som en av Sverigedemokraternas bästa valarbetare…

Minns ni Erik Ullenhags försök att avliva 13 myter om invandring? Sidan som lades upp på regeringens webbplats möttes av kritik direkt och inte bara från människor som inte ser på svensk migrationspolitik med samma blå ögon, utan också från media och statsvetare. Ullenhag har på senare tid tvingats erkänna att allt kanske inte var så bra.

Nu är det allas vår allvetare Henrik Arnstad som gör ett försök, dock bara på fem punkter.

Det vi först ska fastslå är att Arnstad har ett personligt hat till SD, om någon nu missat det. Hans artikel i GP får därför ses som ytterligare ett försök att stigmatisera Sverigedemokraterna och dess sympatisörer, mer än att beskriva en verklighet allt fler i vårt land upplever. Arnstad vilar sin mytsida på sin egen forskning och på ett fåtal forskarrapporter från utländska institutioner. I Sverige vet vi att Arnstads rapporter krossats av Tino Sanandaji vid ett flertal tillfällen och därför förundras vi över att denne Arnstad ständigt dyker upp som gubben i lådan i diverse tv-soffor och expertpaneler, men aldrig Sanandaji. Sanadaji har ju dessutom utländskt påbrå, så hans medverkan borde väl vara intressant för de flesta?

Jag är ingen överbetald forskare med hela det präktiga etablissemanget bakom mig, men jag ska försöka mig på en egen och amatörmässig analys av hans fem myter och tänker inte på några vis hävda att det jag skriver har stöd bland folk med bättre insyn i vad som är rätt och vad som är fel.

Först vill jag tillägga att Arnstad har rätt i sak. Sverige har haft en invandring i hundratals år, ska ha det även kommande hundra år, men inte under de former det sker idag. Sverige har också tagit emot flyktingar (riktiga flyktingar) och ska också så göra, men inte med de volymer och slapphänta hantering som sker idag. Så har jag det sagt.

• Om Sverige tar emot ännu fler flyktingar från tredje världen, kommer stödet för SD att minska: Självklart är det så, för ju fler somalier, afghaner, eritreaner och andra från lågutvecklade länder Sverige tar emot, ju färre blir målgruppen som SD:s politik vänder sig mot. Ska tilläggas att majoriteten av de nyanlända från tredje världen är socialister, då det innebär också att de borgerliga partiernas får en allt mindre målgrupp att rikta sin politik till. Helt i Arnstads smak m.a.o. Skulle stödet för SD minska? Nej, precis tvärtom och förmodligen skulle ännu fler från de borgerliga partierna ta klivet över och detta i sällskap av allt fler ur LO-kollektivet som redan idag ser sig förfördelade. Arnstad berättar inte om denna tillförsel av lågutbildade människor skulle ske på lång eller kort sikt. Skulle det ske på kort sikt, skulle Sverige stå inför en välfärdskatastrof vi inte sett maken till i modern tid. Skulle det ske på lång sikt, skulle fler få tid att tänka över den framtid som väntar Sverige och då skulle SD:s väljarstöd nå sådana proportioner att dagens två stora, S&M, skulle se sig akterseglade med marginal.
• SD:s väljare är intoleranta och främlingsfientliga: I valet 2014 röstade 801 178 svenska medborgare på Sverigedemokraterna. Enligt dagens opinionsmätningar är de mellan 1 300 000 och 1 500 000 och jag tror varken att Arnstad eller riktiga forskare har talat med eller träffat särskilt många av dessa. Här pekar Arnstad ändå ut manlig arbetarklass som särskilt rasistisk och att många från andra grupper röstar på SD som en protest. Vad Arnstad inte nämner är att SD just nu växer i alla samhällsklasser, även bland företagare, tjänstemän och inte att förglömma invandrare. Varför man proteströstar och mot vad, får vi inte veta av honom.
• Invandrare har generellt anpassat sig i det svenska samhället och några importerade konflikter ser vi inte till: Här nämner Arnstad det svenska flyktingmottagandet under Andra världskriget, då Sverige tog emot tusentals flyktingar från våra grannländer. Helt rätt, mina morföräldrar var värdar till två unga pojkar från Finland. Antti och Leo som de hette, återvände till Finland när kriget var slut, precis som majoriteten av de flyktingar som kom till Sverige gjorde. Idag får man permanenta uppehållstillstånd som mer eller mindre omöjliggör att människor återvänder hem för att bygga upp sina sargade länder. Det stämmer också att Sverige tog emot många människor från Östeuropa när kommunistdiktaturen Sovjetunionen invaderade området. Jag är bekant med flera som själva kom eller vars föräldrar kom under 50 och 60-talen och jag har hört deras berättelser. Det var inte tal om sfi-kurser, generösa bidrag och ett mottagande med guldsits. Trots detta fungerade dåtidens integration betydligt bättre än dagens och jag kan avslöja en sak för er. Många av dessa personer som har sitt ursprung i länder som Polen, Ungern och Tjeckoslovakien är minst sagt förbannade på det de ser idag. Hur många av dagens nyanlända från tredje världen har anpassat sig i det svenska samhället och hur många vill? Segregationen är idag mer påtaglig än någonsin och många grupper har heller inget intresse av att integrera sig i det moderna västerländska tänkandet och att det finns importerade konflikter har väl de flesta lagt märke till? Räcker det inte med Uppdrag Gransknings två program om antisemitism och islamofobi för att inse det, eller varför inte nämna alla släktfejder som lett till bråk och t.o.m. dödlig utgång.
• Sverige är bäst i Europa på integration: Arnstad hänvisar här till en studie som Migrant Integration Policy Index gjorde i somras och som visar att Sverige är överlägset bäst i Europa på integration. Samtidigt kunde vi 2012 läsa i svenska medier att Sverige är näst sämst på integration i Europa enligt en studie framtagen av Stockholms universitet och Institutet för framtidsstudier. Så sent som förra året bekräftades detta av flera organisationer som påvisade att Sverige var sämst på integration i OECD. Sedan finns ju också en verklighet utanför forskarnas värld. Hur integrerade är nyanlända från tredje världen, jämfört med nyanlända från modernare länder och hur integrerade vill nyanlända frän tredje världen egentligen bli? Låter vi nu Arnstads linje gäller, bör följande fråga ställas: Är integrationen nu så lyckad, behövs det då satsas nya miljarder och varför står 7-klövern i tv och pratar om att vi inte lyckats med integrationen?
• Sverige är ett mindre rasistiskt land än exempelvis våra grannländer: Detta bygger Arnstad bl.a. på sin egen forskning och så börjar han röra ihop det med Hitler och europeisk fascism, allt enligt traditionell Arnstad-ism. I Sverige har vi den anti-rasistiska rörelsen som står upp mot rasismen, menar Arnstad och tillägger att övriga Europa inte har något liknande. Vad Arnstad menar är förstå vänsterorienterade intresseorganisationer som hetsar, medier som hänger ut och politiker som drabbas av hot och våld. Arnstad hänvisar också till en rapport som i somras sa att Sverige sticker ut och att så många som 66% är positiva till utomeuropeisk invandring. Ja, ärligt talat har jag inte stött på någon som är negativt inställd till invandrare från Thailand, Kina eller Japan. Däremot har jag stött på oerhört många som är mer negativt inställda till nyanlända från vissa andra länder. Idag kunde vi dessutom läsa att endast 17% av Sveriges befolkning vill att vi tar emot fler flyktingar och att 65% tycker det är nog som det är, eller vill ta emot färre. Dock tror jag inte dessa 65 procenten är rasister för det och jag tror heller inte att de 34% som vill se ett minskat flyktingmottagande är särskilt främlingsfientliga.

Henrik Arnstad lär nog även i fortsättning propagera för sina egna intressen och han lär garanterat dyka upp i diverse morgonsoffor och expertpaneler för att debattera om och inte med Sverigedemokraterna. Apropå denne Tino Sanadaji som aldrig tillåts sitta i morgonsoffor och ingå i expertpaneler. Läs det här så förstår ni varför

Nyligen samsände SVT Debatt och DR Debatten med anledning av flyktingkrisen. På programmet medverkade Henrik Arnstad som representant för det svenska perspektivet. Många, både i Sverige och Danmark, ställer sig frågandes: ”Vem fan är den här människan?”

-Vi på Petterssons vet att Henrik Arnstad är som han är så videon säger nästan mer om statsminister Stefan Löfven som har herr Arnstad som rådgivare och SVT som gång på gång bjuder in dåren som ”expert”

INRIKES. PÅ Sverigedemokraternas landsdagar sa partiledaren Jimmie Åkesson att det mest realistiska är en mitten-höger-regering som består av M, KD och SD. Det fick statsministerns rådgivare, näthataren Henrik Arnstad att reagera så här…